Har tränat inför Sthlm marathon genom att vara skadad och vila väldigt konsekvent senaste månaden. 

Mitt längsta träningspass hittills är 24 km. Vid ungefär 17 km börjar kroppen förhandla med både själen och knäna. Och ändå ska jag alltså ge mig på att springa 42 km. 

Så nu tänkte jag göra kämpandet lite mer meningsfullt. Jag vill samla in pengar till Maskrosbarn - en organisation som gör ett otroligt viktigt arbete genom att förbättra levnadsvillkoren för barn och unga med tuffa hemförhållanden. Hos Maskrosbarn får barnen stöd och hjälp av trygga vuxna, gemenskap och en möjlighet att bara vara barn!

Det känns betydligt viktigare än mina garanterade krampanfall längs vägen. 

Så: Du kan sponsra mina kilometer, mitt pannben, mina knän eller min mycket tveksamma marathonplanering. Alla bidrag går till något som faktiskt gör skillnad på riktigt. 

Och om jag mot förmodan börjar gå efter 30 km så kan vi kalla det för "aktiv återhämtning" 😎