Enda gången jag alltid visste att min mamma var nykter var på julafton. Men dagarna kring jul och under lovet var tuffa. En ständig oro om pappa skulle dyka upp eller inte, Vi hittade inte på aktiviteter tillsammans, vi hade alltid dåligt med pengar och jag gick ofta hungrig. Kvällen före julafton var alltid värst, hon drack, slog in paket och strök julgardiner, medan jag låg med en klump i magen.
Men på julafton, då var dem nyktra, och det betydde allt för mig, inte paketen eller maten men det faktum att jag hade nyktra föräldrar. Även om våra jular var långt ifrån lyckliga trots det.
Det där svidet I magen när kompisarna pratade om sina jullov och jag kände mig ljusår bort ifrån alla andra.
Att dessutom vara ett barn och bära ansvaret över att min bror skulle ha en trygg jul, den var tung.

Idag är julen extremt viktig för mig, jag gör allt för att mina barn ska ha det jag inte hade, julpynt i överflöd, en gran som jag önskade så innerligt som liten, julklappar som dem verkligen önskat sig och nyktra vuxna! Men varje år har jag kvar den där klumpen i magen, för någonstans ligger en liten tjej och önskar att hon hade en nykter förälder, en gran och en lycklig familj att fira med.

Varje år stöttar Maskrosbarn barn runt om i Sverige via sina stödprogram. Vid jul arrangerar de julläger, har julfiranden på deras ungdomsgårdar, skickar ut julklappar till alla barn som deltar i ett stödprogram, erbjuder kuratorssamtal och har extraöppet i sin stödchatt.

Stötta min insamling och bidra till Maskrosbarns verksamhet så får fler barn möjlighet att skapa fina julminnen.